Entaggarn

Julen är över för den här gången, säkert finns spåren kvar här & var i form av smaskig julöl från jordens alla hörn, våra vänner krögarna brukar köpa på sig så det ska räcka. So what, god öl på krogen har väl ingen klagat på, sen om det står "jul" på skylten spelar mindre roll.

Skebo Bruksbryggeri släppte loss sin första öl, Bruksölen, för ganska precis ett år sen, vid nyårstid. Sen blev det en liten lucka i leveranserna, aldrig hade vi trott att vår öl skulle tas emot på ett så positivt sätt och vi hann inte producera i takt med efterfrågan. Omtumlande. Och på den vägen har det varit mest hela året, vi har inte hunnit med! Nu har vi modifierat bryggverket så att vi kan få ut en lite större volym färdig öl per bryggning. Vilket vid den första provbryggningen resulterade i en rejäl överjäsning - själv var jag tvungen att åka till England på en mycket trevlig ölresa tillsammans med kollega Christer från The Irish Pub i Sundsvall. Så Mats fick ta hand om städningen av jäsrummet medan jag bland annat besökte en av de härligaste pubar som kan finnas på det här klotet, Birch Hall Inn i Beck Hole i North York Moors, och hälsade på i bryggeriet hos brewster Sue Simpson på The Brown Cow Brewery. Otur för mej... Men resultatet av modifieringarna var precis det vi räknat med och nu utnyttjar vi bryggeriet mer effektivt.

Ett år och en i bryggerisammanhang ytterst blygsam produktion, vad är det att komma dragandes med? Jovisst, men det gångna året har varit en häftig upplevelse för oss, med genomgående positiva reaktioner från trevliga människor på båda sidor av bardiskarna. Så vi kunde inte låta bli att brygga ett jubileumsöl. Men man får ju hålla igen lite på ett ettårskalas, det blev en pale ale på blygsamma 4,5%, däremot tog vi ett djupt tag i humlesäckarna och pytsade i av alla sorter vi för tillfället hade. Inte så mycket för beskan, desto mer i slutet av koket för smaklökar och nästippar. Och så skulle vi börja sälja av ölen - som en och annan gång under det gångna året slog det oss att vi måste kalla ölen något om nån ska vilja servera den på sin krog! Vadå? Jo när vi kollade vad vi hade stoppat i för humle de sista minuterna av vörtkoket såg vi namnet växa fram - East Kent GOLDing, First GOLD och Styrian GOLDing - TRIPLE GOLD BITTER fick den heta. Det är mer humlesorter än så med, men det låtsas vi inte om nu när namnet är klart...